Panfueppel -







Expedition till Nui och Trawui #7

Del 7 – Slutet skrivet av Busterbudgie
- Har resan gått bra, frågade den ena lilla varelsen. Jag tror att det var Nui.
- Jadå, svarade jag. Det här är min marieta Missi och min tigerbolly Tigger.
- Vill ni följa med oss hem och äta något? Jag gissar att ni är vrålhungriga. Nu var det Trawui som talade. Jag nickade och följde efter dem. Vi gick igenom en liten stad. Där bodde varelser som såg ut som Nui och Trawui. Ingen varelse var lik den andra. Alla var i olika färger och olika mönster. De bodde i små hus som såg ut som svampar. Husen glittrade i olika glada färger och några varelser klättrade runt på husen och satte upp gröna, vita och röda stjärnor.
- Vad gör de för något, frågade jag.
- De pyntar inför Tratena, sa Nui.
- Det är det som ni i Panfu kallar Jul, sa Trawui.
- Jaså, svarade jag. Jag hoppas att jag kommer hinna hem till jul. Julen i Panfu är så mysig.
– Nu är vi framme, sa Nui och Trawui i kör. Jag följde efter dem in i ett litet hus, som var lika utsmyckat som de andra. Missi och Tigger skuttade efter och satte sig på varsin kudde vid ett litet runt fönster.

På det runda bordet som stod mitt i rummet satt en liten, lila fågel. Den tittade på oss med stora, röda ögon.
- Vad är det där för något, frågade jag och pekade på fågeln.
- Det är en Terisaka, sa Trawui. De är mycket ovanliga och finns bara här på planeten Chiconhuelcatl. De gillar att äta av våra blåa chokladträd.
- Chokladträd, frågade jag. Mmm, jag har inte ätit choklad på jättelänge.
- Jag har lite chokladträd här, sa Nui och räckte mig en skål med något som såg ut som blåa kvistar, i en limegrön sås. Jag tog upp skeden, som var format som ett pandahuvud, och smakade lite.
- Mmm, vad gott det var, sa jag och slickade mig om nosen.
- Så bra, sa Trawui och satte sig vid bordet.
- Men nu vill vi veta allt som har hänt i Panfu sedan vi var där senast. Nui satte sig även hon ner och drog till sig en skål med chokladträd och började mata Terisakan. Jag nickade och började berätta.

Några timmar senare följde Nui och Trawui med mig till rymdskeppet.
- Vad tråkigt att du redan måste åka, sa Nui.
- Ja, sa jag och gav henne en kram. Missi och Tigger hade redan skuttat in i rympskeppet.
- Vi kommer snart och hälsar på i Panfu, sa Trawui och gav mig en kram.
- Vad kul, sa jag. God Jul och Gott Nytt År.
- God Tratena och ett Gott Nytt Chatena, sa Nui och Trawui i kör.
- Hej då, sa jag och gick in i rymdskeppet och satte mig på min plats. Jag vinkade åt Nui och Trawui när skeppet lyfte.
När jag kom högre upp såg jag alla ljusen från staden lysa upp nästan hela den ovala, ljusgröna planeten. Det såg väldigt fint ut.
Nu började resan hemåt mot Panfu. Jag hoppades att jag inte skulle fastna någonstans igen.

Slut!



Expedition till Nui och Trawui #6

Del 6 – skriven av Ollis100
Den där stjärnbilden! Den leder oss till Chiconahuiehecatl! Säger tomaten och pekar ut igenom fönstret.
Jag kunde inte tro att det var sant, äntligen var vi på rätt spår!
-Kör bara rakt fram här och om tre timmar svänger vi vänster. Säger tomaten.
Jag gör som han/hon/den säger, och efter sju timmar ser vi en gulgrön planet i fjärran.
-Det är den! Det är den! Jag är hemma! Säger tomaten.
Vi landar på Chiconahuiehecatl och när vi gått ut ur rymdskeppet springer två små varelser fram till oss.
-Är det verkligen du?! Säger de.
-Nui? Trawui? ÅÅÅH! JAG ÄR SÅ GLAD ATT SE ER!

Expedition till Nui och Trawui #5

Del 5 – skriven av Sickosm
Vi svävar runt, pratar och skrattar. Jag känner mig lugn. Hjäääääääääääääääääääääälp! Jag spärrar upp ögonen. Jag kollar bakom mig. Tigger och Missi är inte borta. Jag tittar ut genom fönstret. Där ser jag en figur som ser ut som en avlång tomat! Jag tar på mig rymddräkten och svävar ut med dunkande hjärta. Den avlånga tomaten ser helt förstörd ut. Han eller hon eller den skriker och gråter, men utan anledning. Jag förstår ingenting! Jag frågar vad som hänt. Konstigt nog så kan han pandaspråk. Han/hon/den förklarar att ett rymdskepp som den åkte med hade kastat ut honom/henne/den.
-Varför? Frågar jag.
-För att jag är röd, snyft, snyft!
Jag säger att det är konstigt att man inte får vara med för att man är röd. Jag veeeeeeet! Snyftar han. Jag frågar om han vill åka med oss. Han tittar på mig och ser lycklig ut. Han snörvlar och säger med pipig röst: Ja, okej. Vi går in och pratar. Det visar sig att han är hungrig och kommer från planeten Chiconhuelcatl, eller vad den nu hette. Jag ger honom lite tuggummi och vi åker vidare. Undra om han kanske kan hjälpa oss på vägen till den där planeten Chiconhuelcatl, eller så. Vi får väl se. Jag, tomaten, Tigger och Missi åker iväg. Plötsligt skriker tomaten till: Jaaaaaaaaaaaaaaaa! Jag, jag…j…j..jag…jag har hittat något! Kom så får du se!
(Fortsättning följer…)

Expedition till Nui och Trawui #4

Del 4 – skriven av Valpisen
Alla de små varelserna såg ut som körsbär. Alla satt faktiskt ihop! Men de var alla olika personer. ”Vi är Distensios”, sa distensiosen längst fram. Jag blev förvånad. Distensio betyder ju Isär på latin! ”Vi kan hjälpa er om ni hjälper oss”, sa en annan. ”Mintityren gjorde så att vi sitter ihop istället för att hållas isär, vilket gör att vi rör oss klumpigt och inte kan strida”, sa den som satt ihop med den med den första. ”Förskräckligt! Visst hjälper jag er… om ni lagar mitt skepp alltså”, sa jag efter att ha tänkt efter lite. ”Avgjort”, sa den största som oturligt nog satt ihop med pytteliten.
Jag gick ut ur grottan. Jag suckade och försökte intala mig själv att allt skulle gå bra, men jag misslyckades. Jag började gå mot boet. Efter en stund var jag framme. Mintityren satt i boet. Jag hejdade mig. I hans fot satt en…KARAMELL! En vass karamel. Inte undra på att den var rasande! Vem kunde göra nåt så elakt?! Men då kom jag på det. Överallt på berget stack det utt vassa polkagrisar!
Men nu måste jag dra ut den. Jag smög försiktigt fram och satte tassen på den. Mintityren vände sig om och fräste som en katt. Den bet efter mig, men missade. Jag tog ett fastare grepp om den och drog! Mintityren tjöt, men såg sedan på mig med klara ögon som innan hade varit förryckta och bloddsprängda. Jag log och la karamellen på klippan. Sen gick jag tillbaks. När jag vände mig om såg jag Mintityren slicka sig på såret. När jag kom fram var skeppet lagat och jag, min marieta Missy och Tigger klev in och körde iväg.
(Fortsättning följer…)

Expedition till Nui och Trawui #3

Del 3 – skriven av Pinkiepie
När jag vände mig om blev jag JÄTTE-FÖRVÅNAD! Det var inget stort alls bakom mig. Bara min söta lilla bolly. Tigger. Hon började prata med mig på sitt bollyspråk. Men det var svårt att höra vad hon sa för hon var liv-rädd.
- Stor Uggle-katt. Tog skepp. Jag hoppa ut. Måste skynda oss bort.
- Jag förstår. Kom nu Missi.
Jag tog båda i famnen och hoppade ner från det höga boet. Jag sprang mitt snabbaste, men så kom jag på. Skeppet var ju sönder. Jag blev jätterädd: Vad ska jag göra?, tänkte jag för mig själv. Jag var så rädd, att jag inte märkte att jag ramlade ner i ett hål i marken. Marken började stänga sig bakom mig. Efter ett tag slutade marken stänga sig, och nerförsbacken blev platt mark. Jag tittade mig omkring och såg massa små varelser. Dom såg jätterädda ut.
- Är Mintityren med dig? Eller Uggle-Katten som vissa säger.
- Nej, det är bara jag, Tigger och min Marieta Missi. Vi gömmer oss. Minti-saken gjorde sönder vårt skepp.
(Fortsättning följer…)

Expedition till Nui och Trawui #2

Del 2 – skriven av Anzy

Dag 2: Hjälp! Det var en stor röd-rosa varelse som liknade en uggla och hade något kattliknande huvud. Varelsen plockade upp min lilla Marieta Missi och flög iväg! Jag blev förskräckt, tänk om den uggle-liknande varelsen skulle skada henne! Jag fick en idé! :idea: Prof. Bookworm hade gett mig många olika par skor som var speciella på var sitt sätt. På lappen brevid skorna stod det: Avklistrande skor. Jag antog att när man går på tuggummit så skulle man inte fastna så lätt! Så jag satte på mig dom, de passade perfekt! Jag öppnade rymdskeppsdörren igen och tog ett försiktigt steg ut på tuggummit. Det funkade, Jag kunde gå på tuggummit. När jag lyfte foten efter den hade vart på den rosa klistriga ytan så lätt det som när man drar väldigt segt tuggummi från någgot hårt den fastnat på! Men huvudsaken var att det gick att gå! Som tur var, var gravitationen väldigt lätt, så jag kunde hoppa rätt högt! Jätteroligt! Men jag hade inte tid med det just nu! Jag gick ett stort rosa berg där jag hade sett varelsen flyga mot! Efter en lång tid när jag äntligen kom fram så såg jag att på ena bergs-sidan fans det ett stort bo! Det såg ut som ett riktigt stort fågelbo! Fast rött. Den stora uggle-katten verkade inte vara där så jag smög mig fram och klättrade långsamt upp till boet! När jag kollade ner i boet såg jag min lilla pokopet där helt oskadd! Jag skulle springa fram och krama henne när en stor skugga tornade upp sig! Något stort stod bakom mig Mitt hjärta bankade hårt men jag vände mig om!
Fortsättning följer…



Expedition till Nui och Trawui #1

Del 1 - skriven av Rebecca10
Dag 1:
Kära Pandor!
Jag sitter i rymdskeppet och väntar på att komma fram. Det tar en väldigt lång stund, men här hinner man inte få tråkigt iallafall. Men min Marieta Missi var istället uttråkad. Hon for omkring som en apa, hoppade upp och ner,
och fortsatte in i styrhytten. Då råkade hon hoppa på en av styrspakarna och slog på ultrafarten! Ingen hann göra något, och vi kraschade på en helt okänd planet! Jag och Misssi stiger försiktigt ut, och märker att hela planeten är rosa. Och vet ni varför? Den är gjord av tuggummi! Men Missi har redan hunnit hoppa på en av högarna med tuggummi-massa, och hon fastnar. Jag försöker hjälpa henne, men just då kommer en stor gestalt flygande mot oss! Vad kan det vara…
(Fortsättnig följer…)