Expedition till Nui och Trawui #4
Kategori → Panda sagor
08:36:05 
2010-11-14
Kommentarer 
0
Del 4 – skriven av Valpisen
Alla de små varelserna såg ut som körsbär. Alla satt faktiskt ihop! Men de var alla olika personer. ”Vi är Distensios”, sa distensiosen längst fram. Jag blev förvånad. Distensio betyder ju Isär på latin! ”Vi kan hjälpa er om ni hjälper oss”, sa en annan. ”Mintityren gjorde så att vi sitter ihop istället för att hållas isär, vilket gör att vi rör oss klumpigt och inte kan strida”, sa den som satt ihop med den med den första. ”Förskräckligt! Visst hjälper jag er… om ni lagar mitt skepp alltså”, sa jag efter att ha tänkt efter lite. ”Avgjort”, sa den största som oturligt nog satt ihop med pytteliten.
Jag gick ut ur grottan. Jag suckade och försökte intala mig själv att allt skulle gå bra, men jag misslyckades. Jag började gå mot boet. Efter en stund var jag framme. Mintityren satt i boet. Jag hejdade mig. I hans fot satt en…KARAMELL! En vass karamel. Inte undra på att den var rasande! Vem kunde göra nåt så elakt?! Men då kom jag på det. Överallt på berget stack det utt vassa polkagrisar!
Men nu måste jag dra ut den. Jag smög försiktigt fram och satte tassen på den. Mintityren vände sig om och fräste som en katt. Den bet efter mig, men missade. Jag tog ett fastare grepp om den och drog! Mintityren tjöt, men såg sedan på mig med klara ögon som innan hade varit förryckta och bloddsprängda. Jag log och la karamellen på klippan. Sen gick jag tillbaks. När jag vände mig om såg jag Mintityren slicka sig på såret. När jag kom fram var skeppet lagat och jag, min marieta Missy och Tigger klev in och körde iväg.
(Fortsättning följer…)
Alla de små varelserna såg ut som körsbär. Alla satt faktiskt ihop! Men de var alla olika personer. ”Vi är Distensios”, sa distensiosen längst fram. Jag blev förvånad. Distensio betyder ju Isär på latin! ”Vi kan hjälpa er om ni hjälper oss”, sa en annan. ”Mintityren gjorde så att vi sitter ihop istället för att hållas isär, vilket gör att vi rör oss klumpigt och inte kan strida”, sa den som satt ihop med den med den första. ”Förskräckligt! Visst hjälper jag er… om ni lagar mitt skepp alltså”, sa jag efter att ha tänkt efter lite. ”Avgjort”, sa den största som oturligt nog satt ihop med pytteliten.
Jag gick ut ur grottan. Jag suckade och försökte intala mig själv att allt skulle gå bra, men jag misslyckades. Jag började gå mot boet. Efter en stund var jag framme. Mintityren satt i boet. Jag hejdade mig. I hans fot satt en…KARAMELL! En vass karamel. Inte undra på att den var rasande! Vem kunde göra nåt så elakt?! Men då kom jag på det. Överallt på berget stack det utt vassa polkagrisar!
Men nu måste jag dra ut den. Jag smög försiktigt fram och satte tassen på den. Mintityren vände sig om och fräste som en katt. Den bet efter mig, men missade. Jag tog ett fastare grepp om den och drog! Mintityren tjöt, men såg sedan på mig med klara ögon som innan hade varit förryckta och bloddsprängda. Jag log och la karamellen på klippan. Sen gick jag tillbaks. När jag vände mig om såg jag Mintityren slicka sig på såret. När jag kom fram var skeppet lagat och jag, min marieta Missy och Tigger klev in och körde iväg.
(Fortsättning följer…)
Kommentera
Kategori → Panda sagor
08:36:05 2010-11-14
❣ Inspireras, inte kopiera! ❣
Publicerat av: Eppelskrutt
Kategori → Panda sagor 08:36:05
2010-11-14
❣ Inspireras, inte kopiera! ❣Publicerat av: Eppelskrutt
Kommentarer
Trackback
